Blues blues blues

Damen kollar Let's Dance. I mångt och mycket begripligt, det är ju trots allt ett kvinnofolk vi har å göra med. Jag å andra sidan tittar hellre på när färg torkar. Nae, vid närmare eftertanke behöver det inte ens vara en nymålad vägg jag behöver vila ögonen på. Kall å grå betong räcker bra. Det är tamejtusan roligare att stirra på. Gav upp när det var dags för första dansen. Den där Agneta Sjödin skulle dansa. Letade efter katetern men skönjade ingen. Misstog mig. Trodde hon hade åldern inne. Förresten känns det bara som att det är stjärtgossar å till åren gångna politiker som är med i den här smörjan. Hur som helst.

Tröstar mig med vårklädesletande och blues. Bäst idag är utan tvekan pajasen tillika bluesartisten Buddy Guy och dennes It's A Jungle Out There (länk).

Hög tid för cover!

Trillade häromdan över en mer eller mindre lysande cover på Roxettedängan The Look. I Am Cereal heter gruppen och verkar vara av tyskt börd! Kommer absoluta stämma väl överens med ett glas negerfot till helgen!

Bussresor

Tåg har bytts ut mot buss. Det oerhört kalla klimatet har gjort tågen indisponibla som färdmedel till å från jobbet. Låter som en tv-nyhets uppläsning. Första meningen i vinjetten. Vill vara Bengt Magnusson.

Gör väl ingen större skillnad egentligen. Men har lyckats utröna ett par:
1 ) restiden från kyffe till kontor går från 30 till 70 minuter. Inget att klaga på. Det är ju som det är när man inte har kräm nog för en visp.
2 ) det är fanimej mycket mysigare att åka buss. Idag sitter jag på nedre våningen i en dubbeldäckare. Känns som att man är på väg till Sälen. Tajt, lågt i tak å relativt högljutt. Bara lapin kulta, ostbollar å fislukt som saknas.
3 ) som en fortsättning på ovan nämnda skillnad. Närheten gör att man praktiskt taget hör vad folk tänker. En som dock talar - och han gör det högt - är en riktigt svår miljöpartist som bara tycker å tycker å tycker. Han har inte gjort annat än tyckt i hela sitt liv Senast i raden av yttranden var hur illa han tyckte om Israel. Han har även sagt sitt om monotona med att vara bartender och hur illa det är att ge sig ut å resa efter studenten. Han har ju "liksom rest sedan barnsben". I skrivande stund diskuterar han något i stil med "illusionen om individualismen". Gillar inte folk som bara ska tycka för tyckandets skull. Såna som alltid ska veta bäst. Var sån när jag var yngre förstår vad folk måste ogillat en.

Nae. Vill bara fylla denna makabra människas strupe med spannmål och sedan sy igen munnen med nån ekologisk tråd Men nu äntligen skuttade han av. Slutet gott...

The Faces ikväll!

Johnny Winter

Snubblade över ett gediget Muddy Waters-album igår, King Bee. Helt okej men inte alls i paritet med favoriten Folk Singer. Nåväl. Uppmärksammade att det var Johnny Winter som producerat albumet. Å vem fan är då det? Yada yada. Jo, Johnny var under 60- och 70-talet en erkänt skicklig bluesartist och producent för er som har bryr er.

Det roliga i sammanhanget tycker jag ändå är Winters utseende. Va fan. Hur lyckas han med konststycket att se ut som något Joey Tempest och Tito Frez fnulat fram på en exkrementfylld wc på reeperbahn 78'.

Skrämmande likt Tompa Jones..?

Slökollade på matchen Fiorentina-Bari häromdan och förundrades över hur lik Tom Jones Baris tränare Ventura (se länk) var.

Jag hade aldrig klarat av att taktiktugga med värdige tränare Ventura. Tankebanorna hade inte riktigt överensstämt. Han tänker offsidefälla och sidledspass. Jag tänker brösthår och pussycat.

Julen är över...

... Och nyåret inkrökat. Med det kommer TRE skäl till att vi fortast möjligt bör lämna vintern bakom oss, och fortast möjligt ta avstamp mot våren och dess soliga och gemytliga bravader.

1) Rick Astley - Take Me To Your Heart

2) Eric Carman - Hungry Eyes

3) Dan Hartman - I Can Dream About You