måndag 26 januari 2009

Ingen pastell - men bra ändå

Har fastnat för den formidabelt tjusiga gentlemannen Nick Lowe och hans musik. Han verkar, i ärlighetens namn, vara en härlig gubbe. En gubbe som delar med sig  av visa ord, förmodligen en hel del tweed på kroppen, en gubbe jag skulle kunna tänka mig ha som farfar exempelvis. Sittandes så där härligt bakåtlutad i fåtöljen som bara pensionärer kan göra, med en rökig whisky elegant dinglandes under handen, när släkten kommer på middag. Jag kan tänka mig att han är en jävel på historier, såna där historier som gör att alla i hans närhet spänner öronen - trots att alla hört den tusen gånger tidigare. En mysig farbror helt enkelt. Drömmen vore ju att ha Nick som farfar och Leslie Nielsen som morfar, galna julaftnar är ordet! Men inlägget tillhör Nick och Leslie dyker förmodligen upp senare.

I alla fall, måste rekommendera Lowe's senare två alster: The Convincer samt At My Age. Riktigt riktigt gubbigt och riktigt riktigt bra. 

Fan, jag dras mellan två ytterligheter, det är nog inte okej trots allt. Ena dagen är det Wham och badbollar som gäller medan det andra dagen är Nick Lowe eller Randy Newman som ekar ur högtalarna. Nåväl, så är det. 

Kvällens: Nick Lowe - Rome Wasn't Built In A Day

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar