Bloggande...

Många anser att det är relativt trevligt att vara packad på jobbet när man arbetar (ideelt skriver, låter bättre vad gäller min situation. Se mig som en Frälsningssoldat) inom bloggosfären. Lillebror Schulman skrev exempelvis om det för några veckor sedan. Jag hajar vad han menar med det. Men jag håller inte alls med! För mig är det tvärtom! 

Se bara på de senaste veckorna, våren har kommit till stan! Således, har undertecknad fått för sig att han ska ut och frottera med nära och kära! På detta har det blivit en massa alkohol! Ni vet dagsskivor som ska avklaras, rosé med fanta eller Tuborg fyrtvåor... Under de här veckorna har bloggandet varit nästan obefintligt dåligt! Då och då har jag lyckats kräma ur mig ett par rader. 

Men vilka rader sen? Minns speciellt ett inlägg som var aningen alkat med ordern om att köra all-in. Det stod typ; Du orkar inte. Jag orkar inte.  Och sedan en helrisig video med random Martin Solveig-konsert på det. Hade jag varit Martin Solveig hade jag utan funderingar skickat in en stämningsansökan, för det fanns ju knappt en tillstymmelse till att höra vad som försiggick! Man hörde ju knappt musiken! Varje gång jag försökt komponera något på kanelen har det slutat med kryptiska meddelanden om att skoja ner sig, mejsla ner sig och dunka ner sig vilket bara blir besvärligt och skrattretande att läsa dagen efter! 

SÅ, dyker det inte upp inlägg här kontinerligt så får ni räkna med att jag antingen ligger å lapar sol vid vallgraven å lyssnar på Wham! eller sitter på Byttan å suger i mig oförskämt mycket rökt aioli...

För att rättfärdiga mitt beteende mot housescenen, man kan ha ett tråkigare liv: