Då var det rullning igen...

Ja, hur kom det sig då att Pastell smög sig upp från de döda igen? Svaret är egentligen är tredelat och egentligen rätt enkelt...

Det handlar dels om saknaden av att skriva av sig som man ju hade möjlighet att göra under hela våren. En saknad som varit påtaglig och som under hösten blivit alltmer febril. Det finns ju egentligen inget roligare än att skriva av sig. Detta för att inte låta alltför pretentiös. Ha ha! Helt enkelt tugga oväsentligheter som i höst kanske kunnat vara; Anna Ank-jävel, Staropramen Granat, Edward Blom, årets Blossa och hur trivsamt det är när rökt ost äntrar munnen.

En annan omständighet är ju självklart det allt mer tilltagande bloggandet i det gamla gänget som just nu aktiverar Kalmarborna. Det är väl en instinkt antar jag; kan dem kan jag! Wigernäs är en, Ottosson en annan, bland flera flera... Nu väntar man egentligen bara på att Fisk Browall ska få igång verksamheten igen. Ha ha! Det bästa som hänt svensk humor sen Ricky Bruch! (edit: det hade han tydligen redan gjort)

Ett sista skäl till återupplivandet av Pastellspektaklet är Five Starsdänga Rain or Shine från det glada 80-talet (föga förvånande)... Drog av misstag på den i söndags kväll och vips så var det hela bestämt. Det är något närmast bisarrt med introt som gör att den känns så mycket Pastell med följe det bara är möjligt att komma...

Såå!