Pastell tycker att detta fenomen blir särskilt påtagligt på julaftons morgon då familjen traditionsenligt träffas framför brasan över en gräddigare likör. På detta ska det ju sjävklart vara julmusik och oftast blir det Carola, Jill Johnson eller nån av homofilerna Magnus Carlsson eller Peter Jöback. Den närmast elektriska stämningen som sakta men säkert byggts upp under morgonen försvinner på en ynka tusendel. Är nära på att kvävas varje gång. Och ett likadant scenario kommer ju att utspela sig i morgon. Ett som är säkert. Det är ju liksom tradition.
Känner du igen dig?
Nu kan du äntligen pusta ut och luta dig tillbaka. Tiden bör istället spenderas på Stevie Wonders lilla julpärla Someday At Christmas från 1967. Inget överjävligt i sig, bara ett hyvens substitut till allt det där enahanda och slentrianmässiga som år efter år anstränger sig för att vandalisera vår ädla juletid.
God jul!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar