tisdag 22 december 2009

Gästkrönika: Svensk jul håller på att dö ut - nästa år flyttar jag till amerikat.

”Vad fan ska jag köpa till henne i julklapp?” ”Ja jag skulle klara mig bra utan allt jävla julfirande” ”Nästa år drar vi iväg till Thailand över julen”


Obegripligt. Det är väl en tråkig inställning. Jag vet ju tyvärr att det är många därute som samtycker med ovanstående citats talare. Ok att åka iväg, om det är till Amerikat, för dit flyttar jag om vi inte kan styra upp det bättre här hemma i Svedala. Jag menar, kom igen. Det är ju för fan bara en utav årets tolv månader som erbjuder en sådan ljuvlig mix, med en klar röd tråd och med ett slutmål, kom igen nu.

Klappar ska slås in (och överhuvudtaget hittas), skinka griljeras, det sista pyntet ska fram, ljusen tändas, nu kör vi. Julen är en sed förföljt oss sedan 1500-talet. Sedan detta århundrade har man alltså jobbat julgran, julklappar och julmat. Så även detta år. Julen är en tradition, som är till för att behållas. Varför ändra på ett vinnande koncept, för visst har vi det trevligt under julen? Om vi bara slutade med allt detta julbestyr och julen uteblev och vi bara gled igenom december precis så obemärkt som de resterande månaderna, tror jag nog att du skulle känna en viss saknad av julen. För det är det som kommer hända om vi i Sverige inte köttar på lite, julen kommer utebli. För varje år som går så möts man av mer nonchalans och ”dra ner på”-inställning än föregående år. Här ska fan inte dras ner på, vi ska maxa och istället överträffa föregående år, avseende allting, oavsett om det är glögg eller julbelysning.

Men i landet lagom så är det inte passande att klä in hela sitt hus i blinkande neonljus med någon blinkande ren på gräsmattan. Nä, för vad ska grannarna säga då, nä det går ju inte. En utegran med belysning och lite marschaller, det räcker bra så. Och dricker man glögg innan första advent då är man ”tokig”. Ja tjena, tur är väl det, att några sköter sig och har fattat grejen med julstämning. En annan sak som är mer och mer påtaglig för varje år är ju allt kring julklappar. Det ska dras ner hit och dit och ”man byter bara pengar” och det ska göras någon julklappslek som kan sluta med att en person sitter med 16 paket och återstående skara har noll. Jamen vilken dra idé, vilken trevlig julklappsöppning det blir. För visst fan vill alla öppna ett paket. Någonting annat är skitsnack. Absolut, det kan vara svårt att veta vad man ska köpa till sin kusin som man säger ett ”Hej hur är läget?” till vartannat år, kan ju lätt bli opersonligt. Men du kan väl ändå lägga lite energi på de nära och kära. För du vet ju själv hur glad du blir för en personlig klapp med fint innehåll. Ställ dig och gör lite mozartkulor och ge bort, det krävs ju inte en chanelväska för att göra någon glad(nivån av tacksamhet och glädjekan ju dock skilja sig något mellan dessa ting, men ändå, ni förstår min tanke).

Jag kan förstå att folk tröttnar på de varje år återkommande julinslagen, typ Carolas ”Jul i Betlehem”- skiva som varje år får nytt omslag, och även släktgrejen, då jag själv inte är ett big fan av släktträffar. Även dopp i grytan som är skitäckligt och ingen vill ha, förutom Ragnhild då. Även sällskapsspel och bläddrande i fotoalbum kan ju skippas. Men grejen är ju att dopp i grytan ska stå där. Carolas skiva ska ju liksom den finnas och även släkten ska avhandlas. Och lite med tjusningen med julen är ju att det är då man faktiskt spelar spel med sin mormor och tittar i det där gamla fotoalbumet, och det är väl ändå en viss charm med det. Så slå dig ner framför brasan, värm på glöggen, tänd ljusen och umgås med dina nära och kära och känn in julstämningen i sann Ernst-anda.

Det är bara några dagar kvar på årets bästa månad, ta nu tillvara på dem. Jag vet ju att många redan suktar efter våren och att tramsa runt med rosévinet, de pastellfärgade shortsen och de där balla brillorna som gör dig tuffast i vallgraven (herr Pastell påannonserade i söndags vårens måste), men lugn, det kommer. Men nu. Dags att maxa, nu kör vi hörrni.




Ha nu en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2010! Tack för mig.



/ Emma A

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar